Staffansvisan

Staffan var en stalledräng.
Vi tackom nu så gärna.
Han vattna’ sina fålar fem,
Allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka.

Två de voro röda,
Vi tackom nu så gärna.
De tjänte väl sin föda.
Allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka.

Två de voro vita,
Vi tackom nu så gärna.
De va de andra lika.
Allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka.

Den femte han var apelgrå,
Vi tackom nu så gärna.
Den rider själva Staffan på.
Allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka.

Innan hanen galit har,
Vi tackom nu så gärna.
Staffan uti stallet var.
Allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka.

Innan solen månd’ uppgå,
Vi tackom nu så gärna.
Betsel och gullsadel på.
Allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka.

Staffan rider till källan,
Vi tackom nu så gärna.
Han öser upp vatten med skällan,
Allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka.